Direktlänk till inlägg 22 oktober 2017
Sitter nu i denna fantastiska lobby, runt omkring är det restauranger o pubar och en underbar atmosfär. Dom sitter och spelar kort hos Wille och Jenny, men jag kände att jag behövde lite luft så jag cyklade en runda och hamnade på hotellet igen.
Anthony undrar ibland vad jag skriver, o jag svarar inget speciellt. Borde jag berätta att jag bloggar kanske, men ska ju inte skriva om dom, återigen denna blogg ska ju vara om mig och min tid som "vuxen" inte om mina barn. Den ska handla om mina drömmar som jag nu ska försöka förverkliga, om hur jag går vidare i mitt liv utan en massa måsten eller en massa saker som man ska göra eller rättare sagt förväntas göra. Det är ingen som kan säga till mig att jag inte kan göra ditt eller datt.....när man har barn måste man hålla sig till vissa normer måste ha mat på bordet måste ha ett hyfsat boende och en trygghet, kan inte flytta runt eller bara tänka på sig själv. Men nu är det skillnad för nu har jag bara mig själv att tänka på, och jag kan leva öväldigt sparsamt och spartanskt om det skulle behövas.0
Barnen har alltid kommit först i mitt liv, lovade barnen att ingen annan skulle flytta in till oss eller att vi skulle flytta till någon annan, nu var det jag och dom o ingen man skulle kunna få bort min fokus från dom. Räckte med att pappan gifte om sig och skaffade fler barn, nu säger jag verkligen inte att det är fel. Det blir superbra i många fall fast blir nog dessvärre även tvärtom i många fall. Ibland tycker jag att vi begär det omöjliga av barnen ibland, bara för vi träffar någon och blir störtförälskad, är det ju inte självklart att barnen gillar honom/henne eller sina blivande "låtsas syskon" som man nu helt plötsligt ska leva tillsammans med i sin "nya familj" dessutom är mamman o pappan i många fall så arga o bittra på varandra att begär att de ska ha separata kvartssamtal, eller vad det heter nu, och pratar överhuvudtaget inte med varandra.
Jag hade ensam vårdnad om mina killar vilket var väldigt skönt, behövde inte jaga namnunderskrift från pappan så snart det behövdes tillstånd från båda vårdnadshavare. Inga varannan vecka eller annat jobbigt, visst har det varit många tårar och oro för barnen genom åren, men känner ändå att vi haft det bra. Dom hade aldrig några föräldrar som bråkade, en gång frågade jag min äldsta kille om han velat att jag och pappan skulle bott ihop, han tittade på mig som om jag vore dum, nej verkligen inte svarade han.
Nu hörde barnen av sig, trodde säkert jag cyklat vilse. Så nu får jag cykla tillbaka till dom, blir ju pizza snart och sen lite hockey igen.
Idag är det dag 14 på min detox, kör lite dag från dag har fortfarande inte bestämt hur länge men försöker nog en vecka till. Som jag sagt så länge jag mår bra är det ju bara till att köra.... Lite märkligt är det med alla som blir bekymr...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|