Vi har så oerhört lätt att döma människor o säga att det där skulle jag aldrig tolerera !!! Det är väl bara att sticka, vilken idiot som stannar kvar osv......

Men det är inte så lätt, de flesta tar mig nog för en ganska stark person, som går men egen väg. En person som aldrig skulle tillåta någon att behandla mig illa, och så kan jag bedyra att det är nu, men det har inte alltid varit så.

När jag flyttade till Stockholm för att läsa till massör, jobbade jag samtidigt på ett äldreboende, o där träffade jag Göran. Alla gillade Göran även jag, o naturligtvis blev jag smickrad när han bjöd ut mig. Blev lite förvånad när jag blev bjuden på mat hos honom o han frågade om jag ville ha Cola eller Fanta !!!!

Det visade sig senare att Göran var alkoholist o hade nyligen kommit ut från behandlingshem. Han började dricka igen o det tog naturligtvis inte lång tid förrän jag förstod att han hade problem. Men varje gång lovade han att han aldrig mer skulle dricka vilket naturligtvis inte höll i många dagar.

Det var många turer till akuten när han fick sina dilerium, men tog ändå ett tag innan lag lämnade honom, då bodde vi till och med ihop. Men trodde ju honom när han försäkrade att han älskade mig (vilket han säkert gjorde) o att han aldrig skulle dricka mer. 

Men den dagen när han med våld tvingade mig att ta ut pengar i bankomaten, jag skrek o gjorde motstånd men människorna runt omkring bara tittade bort, dagen efter tog jag katten o stack. Jobbade då på Beckomberga sjukhus så fick en personal bostad där. Men skämdes så fruktansvärt för att jag trott honom o inte stuckit tidigare, så berättade aldrig hela sanningen för mina vänner i Kristianstad. Men det är långt ifrån så lätt som folk tror att bara sticka. 

Har även haft ett långt förhållande där jag oxå blev förnedrad, hotad o fick ständigt höra hur oduglig jag var, fruktansvärt jobbigt när man oxå är i lite beroende ställning, ekonomiskt o på andra sätt. Tänker på alla som väljer att leva kvar i dessa förhållande för att dom har blivit inpräntande att dom är odugliga o kommer inte att klara sig själv. Även i det förhållandet är jag helt övertygande om att han älskade mig, fast han hade problem som inte jag kunde lösa. Det är en sjukdom som man behöver hjälp med att ta sig ur. 

Just nu trivs jag väldigt bra med att vara själv, klara mig själv ekonomiskt, tar mina egna beslut, bryr mig inte om vad folk tycker och tänker.....om vad jag gör eller inte gör eller vad dom tycker jag bör göra.

Innan kom ALLTID barnen i första hand, vilket dom naturligtvis fortfarande gör, men nu när dom är stora o klarar sig själv så behöver dom inte mig på samma sätt, så nu börjar en helt ny tid i mitt liv. O helt ärligt så trivs jag väldigt bra själv, kanske kommer det att ändras någon dag, men en tvåsamhet är absolut inget jag jagar eller ens längtar efter. O en sak kan jag lova, aldrig kommer jag att acceptera någon som har alkoholproblem eller någon som på NÅGOT sätt försöker trycka ner mig förnedrar mig eller försöker göra mig till någon annan än den jag är 🖤🖤

Ligger fortfarande i sängen, väldigt olikt mig. Ska snart ut o springa. 

Kunde inte låta bli att titta på klippet med Timothy's draft igen. O återigen tänker jag, är det verkligen sant....hände detta verkligen. Ja det gjorde det och återigen visar det att ingen dröm är för stor för att bli sann, att vi aldrig får sluta drömma.

Vet att många har det riktigt tufft, har själv varit i den situationen då jag fått rInga runt för att försöka få uppskov på räkningarna, då det inte gått ihop. Men har ju trots allt haft människor runt mig som jag vet hade hjälpt mig om jag hamnat "på gatan" men tänker på alla dom som inte har det nätverket utan bara har sig själv att lita på. Alla kan vi hamna i knepiga situationer, vi är snabba till att döma men faktum är att ibland är det bara en massa olyckliga omständigheter som gör att man hamnar där. Vi måste vara ödmjuka o inte döma, jag vet att jag är oerhört priviligerad. Nu ska jag ut i springa innan det är försent, klockan 14.00 kallar jobbet igen 😊