Skönt nu är vi så här långt, vi åker direktflyg och det är skönt. Det ska verkligen bli spännande och jag är så glad och tacksam att jag ska få tillbringa dessa dagar med de personer som betyder absolut mest i mitt liv, som sagt det gäller att njuta här och nu, man vet aldrig vad framtiden har i beredskap för en. Vet ju att livet kan ändras drastiskt från en dag till en annan, men dessa dagar ska jag bara njuta. Wille stannar sju nätter sen var han tvungen att åka hem för jobbets skull, men jag och Anthony stannar fem dagar till. 

Har tagit mina "spring" kläder med mig så hade tänkt att jag skulle springa en runda varje dag, hoppas hotellet ligger så man har möjlighet till det. Känner att jag behöver lite lugn o ro för att tänka igenom mitt liv och fortsättningen på mitt liv.....är ju 54 år nu, och har så många drömmar som förhoppningsvis ska förverkligas, drömmar och mål är viktiga att ha och ju mer man tänker på dom o planerar hur man ska nå dit desto större chans är att man ska nå dom, och även om man inte riktigt når hela vägen så är det inte hela världen, det viktiga är att ha drömmar.....

Nu är det dags !!!! 

Då var vi äntligen på väg, sitter på tåget till Kastrup. Pratade med Timothy igår och antagligen fick han sin lägenhet idag, kul då får vi ju vara med då han flyttar till sin nya lya ❤️Lägenheten har två sovrum så det är ju perfekt för då kan ju en av grabbarna sova där. Läste nämligen recensionerna på hotellet jag bokat och dom var ju inte speciellt bra, någon skrev att bäddsoffan gick överhuvudtaget inte att sova i 🤔 Men o andra sidan är det ju bra för jag har verkligen inga förväntningar alls på rummet. 

Mamma ringe mig tre gånger igår kväll och tillslut svarade jag, hon sa att vi absolut inte fick va ovänner. Orkade knappt prata med henne, men sa att hon måste sluta vara så negativ och ibland riktigt otrevlig mot oss och sluta säga att hon inte vill leva längre. Vet inte om hon tog det åt sig, antagligen inte. Men vi slutade samtalet med att vi inte skulle vara ovänner, hon menade att vi fick absolut inte vara ovänner när jag nu skulle åka iväg. O där håller jag med henne, man ska aldrig skiljas som ovänner. Men vet verkligen inte vad jag känner för min mamma, älskar jag henne ? Jag har aldrig känt mig älskad av henne, mest känt att jag varit jobbig och till besvär, vet att hon verkligen ville ha en son, så tror jag var en stor besvikelse för henne. Så därför blir jag så förvånad nu när hon helt plötsligt verkar bry sig om mig, känns inte riktigt äkta, men det är det kanske. Jag kände nästan en lycka när jag helt plötsligt var behövd av min mamma, och när det nästan kändes som om jag var viktig för henne, Men är kanske lite sent nu, eller ????