Ja vid 21.00 idag avgår planet mot Köpenhamn, samtidigt som vårt lyfter så landar ”pappa” Alex plan. Nu ska han få tillbringa en vecka med Timothy. Lite intressant eftersom dom inte har umgåtts på väldigt länge, men ska nog gå bra.

Bitterhet o ilska har jag för länge sen lagt bakom mig. Försöker förklara till en vän att det är bara jobbigt att känna denna ilska hela tiden, och en triumf när barnen föredrar den ena framför den andra. Den dagen jag accepterade Alex, precis som han var och förstod att det var jag som ensam skulle uppfostra mina barn, så kändes allt så mycket bättre. Men när man är uppe i allt detta så är det svårt att vara förstående när man tycker att dom beter sig som IDIOTER !!!!

Men vill sen barnen ha in honom i sina liv nu, så är det bara bra. Men som min stora kille sa, ”Mamma du ska INTE försöka få oss att umgås med pappa, vill vi det så gör vi det, och jag vill för tillfället inte. Då insåg jag att dom är så stora nu att det är deras ansvar o Alex, inte mitt....

Samtidigt är jag helt oförstående hur man kan ”välja bort sina barn” när man träffar (som man tror) den nya stora kärleken, o helt plötsligt så är det inte intressant att följa med på innebandy matcher eller hockey matcher utan man går helt upp i sin nya kärlek o gör allt för hon ska va nöjd, till och med offrar sina barn....hmmm nu kom lite av den bittre mamman tillbaks 😂 men svårt att förstå när man själv hade offrat sitt liv för sina älskade barn. 

Ja just det....dags att se till så dom kommer upp, sitter på mitt vanliga Starbucks o väntar på att dom ska vakna så vi kan gå o äta lite brunch ❤️❤️