Jag kommer ihåg hur jag låg i min säng i mitt barndomshem o drömde hur jag packade min ryggsäck o bara försvann ut i världen, reste till varma exotiska platser och träffade massor med människor av alla de slag.....

Men närmare drömmen än en hel del tågluffande kom jag aldrig,och själv vågade jag aldrig ge mig av utan det var alltid med någon vän. Var även en säsong i Österrike för att jobba och susa ner för snövita berg. Tja riktigt så blev det inte, jag gick gipsad i en månad och dessutom hamnade jag i fängelse (på falska angklagelser vill jag verkligen poängtera)av en helt galen chef. 

Stack även till Spanien och Malaga med några tjejer, men vi kom dock hem igen efter ett par månader(pappa fick skicka pengar till hembiljetten) Meningen var att vi skulle jobba men det blev aldrig riktigt så. Åkte även till San Fransisco som au-pair, det blev oxå en flopp men blev riktigt bra tillslut. Åkte ifrån min familj till Los Angeles o började som servitris på Pollys Pie, träffade oxå min stora kärlek (trodde jag då) Varje gång jag kom hem till Sverige så längtade jag bort igen. Nog pratat om vad som hänt tidigare i mitt liv, denna blogg ska ju handla om vad som hämder nu, efter att barnen blivit stora och man inte är lika behövd längre.

Resan jag gjorde nu sist var till Chikago o för första gången åkte vi tillsammans jag o mina tre grabbar. Timothy åkte ju förstås inte med oss dit men vi bodde på samma hotell 😍 O äntligen var den stora dagen här, Timothy's hockey draft. O jag o brorsorna var dit bjudna för att uppleva denna fantastiska tillställning. En otrolig upplevelse,  allt kändes som i en dröm och att som mamma få uppleva detta är bara så otroligt, att min lilla kille är bland de bästa hockeyspelarna i världen i sin årskull är ju inte det lättaste att ta in, det har jag fortfarande inte gjort. När Toronto sa hans namn, och jag såg hur fruktansvärt lycklig och glad han blev ❤️Ja den känslan är obeskrivlig, vem trodde det när man satt med de andra hockeymammorna på allmänhetens åkning varje tisdag eftermiddag o drack kaffe.

Efter det ville jag bar skrika ut....MIN SON HAR BLIVIT DRAFTAD AV TORONTO !!!!! men naturliguvis gjorde jag inte det, men jag ville gärna berätta det för alla,  taxichaförer, servitriser, människorna i hissen eller andra stackare som kom i min närhet. Men det räckte med en blick från Anthony (store bror) så tystnade jag ganska snabbt. "Mamma du behöver inte berätta det för allt och alla"  Nej så klart jag inte behövde, men ni ska veta att jag behövde tänka på de orden väldigt ofta....för kom på mig massor av gånger att jag började, men kom på mig själv och slutade igen. Långt ifrån alla vet ju vad en draft är, jag hade säkert varit en av dom om jag inte hade haft hockey killar, det var samma som när killarna var små o man berättade att man skulle på allmänheten, va allmänheten ????  Men alla mammor med hockeykillar vet vad allmänheten är. 

Jag vet att Timothy INTE gillar när jag pratar om honom eller delar intervjuer o tidningsartiklar på sociala medier, så jag har slutat med det. Men ni ska veta att det är så oerhört lätt att trycka på "dela" knappen så får alla veta vilken otrolig son jag har. Men som sagt var denna blogg handlar om MIG inte om mina tre fantastiska söner som jag är så oerhört stolt över. Jag har fostrat mina tre grabbar själv och vet att dom inte alltid haft det så lätt men en mamma som var alldeles för snäll visste inte vad regler var och klädde dom ofta i två olika strumpor (förstår helt ärligt inte ens idag varför "maken" alltid försvinner) det gick till och med så långt att grannen kom upp med en hel påse omaka strumpor, för hon tyckte det var synd att slänga o hon tyckte ju attjag ändå inte brydde mig om dom var omaka, okej visste inte riktigt om jag skulle tacka eller be henne dra någonstans. Jag tog snällt emot påsen tackade, o när hon gått gick jag o slängde den. Dessutom tillbringade jag mycket med att leta efter saker, speciellt nyklar men även andra saker som bara försvann ;) Men jag älskade och älskar mina barn över allt annat och kan offra allt för dom och jag tror att när dom själv får barn så förstår dom den oerhörda stolthet och kärlek vi känner till våra barn, sen om dom är 1 år eller 31 år spelar ingen roll. 

Så återigen denna blogg ska handla om MIG !!!! mina drömmar och mål i livet, för nu när mina barn är stora och klarar sig utan sin mamma (tror dom iallafall, ha ha) så är det hög tid att ta tag i sitt liv.

Flytten till Ängelholm gjordes för 4 år sedan, när det blev klart att Timothy skulle börja i Rögle hade jag fyra alternativ, 

1. Att han skulle pendla (vilket oftast slutade med att jag körde eftersom jag tyckte synd om honom) 

2. Bo hos en värld familj och börja skolan i Ängelholm (ville inte T och inte jag)

3. Att vi flyttade dit vilket naturligtvis var uteslutande.....eller var det det ???? 

Medan Timothy tränade så strosade jag på stan, tog en Cappuccino o en morots muffins på Espresso House eller åkte till havet med Lissy (min hund) 

O sakta började en tanke etsa sig fast, tänk att bo här, älskade Ängelholm mer o mer och kunde tillslut inte släppa  tanken. 

Så en vecka innan min födelsedag ringde jag världens bästa hockeytränare ;) vet att inte alla håller med mig där, men då ringde jag Janne o sa att vi ville flytta dit, naturligtvis hade jag och Timothy pratat om det och han ville oxå. Nästa träning åkte vi o kollade på en lägenhet som vi kunde få hyra som var ALDELES för dyr, 7000 kr. Dagen efter tackade jag ja tilll lägenheten och helt plösligt hade jag både en lägenhet i Ängelholm och ett hus som jag köpt ett par år tidigare som praktiskt nog låg nära Kristianstad ishall, dessutom drev jag ett företag som gick sådär o jag var själv med dessa utgifter. Ja man behöver ju inte vara ekonom för att inse att detta var helt totalt idiotiskt, vilket min äldre syster som är passande nog ekonom påpekade.

På min 50 -års dag fick jag även besök av en person som skällde ut mig efter notor o förklarade vilken idiot jag var, och att han tänkte minsann inte hjälpa mig.....vilket han gjorde. 

Ja jag gjorde som jag brukade gick en lång promenad med min hund men klumpen i magen fanns kvar och tanken började gro att jag hade försatt mig i en riktig knipa. På kvällen skulle jag ha 50 års kalas o jag kände mig bara helt orkeslös, men tog bilen till Konsum där allt brast, satt i bilen och stortjöt. Ringde min lillasyster som knappt hörde vad jag sa, trodde jag råkat ut fören olycka då jag storgråtande fick fram att det inte blev något kalas o att hon fick ringa återbud till gästerna. När hon väl fick ur mig vad det var så sa hon....

Va det bara det, är väl inget att va ledsen för, vi är många som stöttar dig o skulle det mot förmodan gå åt helv...

så hjälper vi dig naturligtvis, in o handla med så ses vi snart :) Älskade lilla syster så klok.

Allt blev bra och nästa dag ringde återigen Janne och berättade att dom hade en billigare lägenhet om jag var

intresserad och allt löste sig på bästa sätt......

Nu ska jag snart ut och äta med två fantastiska tjejer jag träffat här i Ängelholm, tänk hade jag aldrig flyttat hit hade jag aldrig fått träffa dom. Man MÅSTE lita på sin magkänsla och inte lyssna på alla negativa människor som som tycker i stort sett alla förändringar är omöjliga. Livet är till för att levas o det blir ingen repris utan det är här o nu........👍😀

Vaknade tidigt o mådde sådär, opererade in ett stift i munnen igår, fattas nämligen en tand o har bestämt mig för att äntligen fixa det, nu ska detta läka i 4 månader sen kan dom sätta dit tanden, får bara äta flytande nu i en vecka. 

Sov i Kristianstad i natt, hämtade Timme på flygplatsen i Ängelholm igår, han har i te varit hemma på 7 veckor så det var riktigt roligt att se honom igen, nu är han hemma ett par veckor sen bär det iväg till Kanada o Toronto igen för att vara med på deras camper där. Ja det är inget vanligt liv min "lilla " kille har 🤔 Ute ösregnar det....oj fick besök kommer till senare. 

Bestämt mig för att inte springa idag....men helt plötsligt hade jag tagit på mig mina skjorts o skor o var ute, hemma nu o det är så otroligt skönt o mår så BRA, kanon eftersom jag måste bli stärkt i en del jobbiga beslut som måste tas. 

Det var allt  at bara tvungen att säga detta 😘 ut o jogga eller gå lovar att livet bli bättre lite yoga på det o jag är redo för mina 20 timmars pass på jobbet 👍✌️😁

  Sov länge idag....eller länge o länge 08.30, men det är länge för mig. Skriver från min IPhone idag, inte helt enkelt, dessutom ser jag inte lika bra längre o måste använda glasögon, en av de fä sakerna som jag faktiskt tycker är jobbig med att bli gammal. Annars är jag faktiskt väldigt nöjd med att vara där jag är idag, 54 år på onsdag. Fattar inte hur jag kunde bli så gammal, men bara att inse. Någon åldersnoja har jag inte, men jag börjar dagen med Sannas soldryck o jag ärer nyttigt o tar en del vitaminer. För vad som skränmmer mig är att jag ska bli dålig inte orka gå och hamna på ett hem, jag vill vara pigg o frisk in i det sista o tror att man kan hjälpa kroppen lite på traven "du är vad du äter" tror faktiskt det ligger liten i den klyschan, Min mamma är 83 år o är deprimerad, ibland går det veckor innan jag hälsar på henne eftersom det beror lite på hur jag mår, dumt jag vet....men inland orkar jag inte höra om allt som är så jobbigt, o just nu har jag väldiga skuldkänslor för jag inte har hört av mig på någon vecka, det räcker ju med ett telefonsamtal, ju längre jag väntar desto jobbigare blir det. Fattar inte varför jag bara inte bara lyfter luren o ringer, vet ju att jag mår så mycket bättre sen, det var ju inte så farligt, hädanefter SKA jag ringa varje dag !!!

Om ett par timmar ska jag iväg o jobba, är timanställd på lite olika jobb, dessutom försöker jag driva företag. Har ett städföretag o ett inom massage o friskvård sedan ett antal år tillbaks. Tycker det är super jobbigt att ha ett fast jobb, eller tillsvidareanställning som det heter. Hatar att ha jobb inbokade mer än tvä månader fram, helst vill jag bara ha en månad fram. Min dröm är att ha ett jobb som jag kan med mig när jag reser så jag kan bo på olika platser o jobba samtidigt, en av många drömmar jag har. Tycker det är superroligt att handla med aktier, o handlar i liten skala. Något jag väldigt gärna hade utvecklat.

För ganska många år sedan så sa min lillasyster som jobbar inom psykvården, att hon tyckte att jag skulle på o kolla om jag hade ADHD. Efter lång tid med diverse tester kom dom fram till att jag hade det. Det är inget roligt att ha det, som många verkar tro. Mycket av min tid går åt att leta o leta o leta, dessutom gör jag saker o sen vet jag inte om jag verkligen har gjort det. Som ett superviktigt brev jag skulle skicka, vet sen inte om jag skickar det eller tappat det. Vågade inte berätta för min sons agent att jag inte vet om det viktiga pappret som jag skulle skriva under o skicka med vändande post ev ligger på golvet på ICA, för tänkte att jag "klämt" det under armen när jag skulle låsa cykeln, glömt lägga det på lådan som är precis utanförskap affären, tagit en kundkorg o då tappat brevet....hmm. Låter märkligt men har absolut inget minne av att jag lagt det på brevlådan. Berättade det för den fantastiska o kloka kvinna som jag städar hos, o hon sa att jag säkert gjort det, var så fokuserad på det o hjärnan hann aldrig uppfatta att jag gjort det, ja hjärnan är verkligen intressant o spelar mig många spratt. Berättade även för henne om dilemmat om att aldrig få saker gjorde, har försökt att storstäda nu i en månad men kommer alltid något emellan som jag fastnar med, papper, skura knapparna på spisen fixa i skafferiet städa garderoberna o slänga kläder mm o så börjar jag med något annat istället.

Se det som ett jobb som du gör hos mig,sätt av 2 timmar om det dyker upp något annat i huvudet under tiden som du tycker behöver göras så skriv upp det på din "att göra lista" Listan är nu väldigt lång men det fungerar. Nu gör jag listor varje dag o stryker efterhand, har i hela mitt liv visserligen skrivit listor, men nu har jag blivit noga med att  verkligen göra det som står på listorna. Det var det...nu ska jag koka en kopp kaffe o äta lite havregrynsgröt.

Sverige vann igår förresten efter förlängning 🇸🇪👍💪

  Denna blogg ska inte handla om mina barn utan om MIG !!!! En nära vän till mig som skrev till mig ang ett inlägg på facebook, tyckte att jag skulle skriva en bok, hon hade tom ett passande namn på den.

"Livet som som Lena en helt vanlig ovanlig kvinna mitt i livet som inte inte börjat än" 

Hon erkände att rubriken var kanske något lång.....och det kan man ju verkligen hålla med om.

Ja mitt liv har verkligen innehållet mycket, letar faktiskt efter en blogg som jag började skriva för väldigt länge sen när barnen var små, men hittar inte den, har bytt min e-mail oxå så det verkar stört omöjligt.

Mitt andra barn "Andrew" miste jag i plötslig spädbarnsdöd för många många år sedan, men den händelsen har helt klart präglat mitt liv. Vår lilla familj hade flyttat till USA och Santa Barbara, och vår dröm om ett liv där hade äntligen blivit verklig, jag stormtrivdes i Santa Barbara och det kändes som vi kommit till paradiset, gillade verkligen mitt liv som två barnsmamma o var så stolt över mina fina killar. Sex månader senare var Andrew död 😥 en tragedi som jag än i dag kan storgråta över och tycka synd om mig själv, men det brukar gå över ganska snabbt numera och händer inte så ofta längre 

Men häromdagen var det dags, när jag lyssnade på Tommy Ivarsson (lyssnarnas sommarvärd 2017) på min dagliga löparrund...

Då stortjöt jag, jag grät för Jonatan (pojken som dog) för föräldrarna o hans bror, men även för lilla Andrew min älskade son som dog för snart 24 år sedan, för William storebrorsan, som sprang och letade och kallade på sin lillebror men hittade inte honom någonstans och fattade ingenting. För klumpen i magen som gjorde det så svårt att andas o som aldrig försvann, mardrömmen som jag aldrig vaknade upp ur, livet som var helt underbart ena dagen och ett rent helvete nästa. Varje kväll när jag  skulle somna hoppades jag att jag skulle slippa att vakna igen, o om jag inte haft William så vet jag inte vad jag gjort. Vi hade då redan bestämt att jag o barnen skulle åka hem till Sverige över sommaren o hälsa på, det gjorde vi oxå, skillnaden var att lillebror satt inte med oss utan låg död i en kista i samma plan. Väl hemma i Sverige så möttes man av vänner som unedvek mig och som smet inni första bästa affär när dom såg mig för det var så hemskt att orkade inye träffa mig o visste inte vad dom skulle säga.. 

Döden smittar inte men det kändes så när jag stod där ensam och ville inget hellre än att prata om min lilla Andrew min älskade son som inte längre fanns. 

Så snart jag läser om olyckor blir jag så ledsen för jag vet vilket helvete föräldrarna genomlider, så vi måste våga prata om döden!

Den drabbar ju oss alla förr eller senare,vissa tyvärr alldeles för tidigt.

Det är ingen risk att ni ska påminna oss om något som finns i våra tankar hela tiden, man glömmer ju liksom inte att ens älskade barn inte finns längre. Fast det var lite så man kände när ingen vågade prata om det. Om det någon gång var någon som inte hann undvika mig, var alltid jag tvungen att säga....ja Andrew är ju död, fast jag visst att personen naturligtvis visst men vågade inget säga.

Läkaren som kom  in till mig och förklarade för mig att dom inte fick igång lilla Andrew hjärta igen och sa att han var död sa.

Det kommer att komma en dag då du kan uppskatta blommorna som doftar när du kan titta tillbaka på dessa sex fina månader som du fick ha lilla Andrew hos dig, med lycka och inte sorg, du har lärt dig något som bara du och andra som misst barn kan lära sig, en sak om livet som du kommer att förstå längre fram, och jag tänkte IDIOT!!!!

Aldrig kommer jag att skratta igen aldrig kommer jag att kunna njuta av livet....

Men det visade sig att han hade rätt, jag njuter av livet i fulla drag, mitt liv går upp och ner men jag njuter och älskar livet och ser fram emot vad som kommer att hända framöver.

Nu ska jag göra mig lite mat och dricka en kopp tea, klockan 22.00 spelar juniorkronorna sin sista match mot Finland i Plymounth och där spelar min lilla grabb med, men som sagt var denna blogg handlar om mig och inte mina barn.

Oj vad detta var roligt kan knappt sluta.

Nu känner ni mig lite bättre men det kommer att komma mycket mera...... 

Nu är det snart dags att se juniorkronorna slå Finland, HEJA SVERIGE !!!!!!